Lyckan kommer, lyckan går

Om 1600-talsmänniskans syn på livet.

Om du besöker Läckö slott ser du en väggmålning från runt 1670 med fru Fortuna som balanserar på ett ben på ett klot på havets yta. I händerna håller hon ett segel och vindarna tar i. Ovanför står det på latin ”Jag hjälper de djärva.”

Svenskarna på 1600-talet förklarade oväntade händelser som gav olycka och lycka med fru Fortunas inblandning. Även Gud hade ett tydligt finger med i spelet.

Kristiina Savin är doktorand inom projektet ”Risk och historia” och har skrivit avhandlingen ”Fortunas kläder” om lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige.

Materialet hon studerat är mycket brett.

– Eftersom jag var intresserad av de idéer som var vanliga i det svenska samhället, använde jag källtyper som många människor kom i kontakt med: skolböcker, predikningar, skillingtrycksvisor, tillfällesdiktning, tryckta böcker av olika slag, rättsprotokoll, men även privata dokument som brev och memoarer och reseskildringar.

På 1600-talet trodde svenskarna på att Gud kommunicerade med dem genom lycka och olycka. Bilderna av en straffande men samtidigt en godhjärtad gud vävdes samman.

– Man skulle kunna säga att Gud föreställdes som en sträng men kärleksfull fader – de som bröt mot hans bud, blev straffade, medan de gudfruktiga välsignades med framgångar. I verkligheten var det naturligtvis inte så enkelt. En av de stora och svåra frågorna som människor brottas med är just varför gudfruktiga människor råkar ut för olyckor och lidande. En vanlig förklaring var att Gud utsätter sina barn för prövningar, som kommer den troende till nytta på längre sikt.

Man levde efter det gamla testamentet i Bibeln där Gud straffar med naturkatastrofer, krig, sjukdomar och nöd som skapade en deterministisk ödmjukhet inför livet. Gud glömmer heller inte utan straffar i generationer.

”Man skulle kunna säga att Gud föreställdes som en sträng men kärleksfull fader.”

Dessa gudomliga vedergällningar hade ett samband med den medeltida mirakelkulturen.

– Det är intressant att se hur den katolska föreställningsvärlden omvandlas under 1500- och 1600-talens gång. Medeltida mirakler nedtecknades i syfte att bevisa helgonens kraft. Senare ogiltigförklarades helgonkulten av Martin Luther. Men även efter reformationen spreds berättelser om förunderliga händelser i olika sammanhang, både muntligt och i skrift. Ett exempel är förunderliga räddningar: små barn som faller från fönster, men klarar sig oskadda eller fångar som lyckas ta sig ur fängelset mot alla odds. Ibland förklarades sådana händelser med änglarnas ingripande, ibland talar man endast om Guds under.

I Kristiina Savins avhandling är även fru Fortuna en central gestalt. Fortuna var ett viktigt begrepp som ingick i dåtidens vetenskapliga vokabulär. Redan i skolan fick man lära sig vad fortuna är och hur man kan tala och skriva om den. Den vanliga definitionen, som härstammade från Aristoteles, var att fortuna är det som händer människan utan att hon planerat eller avsett det. Lyckan som ligger utanför vår makt, eller som vi inte är kloka nog att förstå.

Ordet lycka av idag hade heller inte samma innebörd som den tidigmoderna tolkningen av ordet. Lycka var då sammanvävt med religion, filosofi och politik.

– Då lycka (fortuna) kallades allt det som hände människan utan hennes avsikter, kunde man fråga sig om det fanns någon högre plan bakom händelserna. Inom den lutherska religionen sågs sådana tillfälligheter som en öppning mot det gudomliga – prästerna hävdade att allt, även det till synes tillfälliga, har ombesörjts av Gud. Inte en sparv faller till marken utan hans vilja. Inom politiken behövde man förklara den svenska statens framgångar och motgångar. På 1600-talet var det även naturligt att betrakta politiken i en religiös ram. Gud gav svenskarna framgång och motgång, lycka och olycka, allt det som sammanfattades i begreppet

Men hur såg 1600-talsmänniskan på skillnaden mellan lycka och slump?

– De som gått i skolan hade fått lära sig att skilja mellan lycka (fortuna) och slump (casus). Lycka kan man tala om i fall där vi har en mänsklig agent med avsikter och planer, men som påverkas av yttre omständigheter. Slump är fallet där det inte funnits några särskilda avsikter och saker bara händer. Dessa distinktioner iakttogs inte alltid. Endast lärda personer kände till dem, men de var inte så kända bland de breda folklagren.

Samtidigt kände sig inte svenskarna på 1600-talet sig maktlösa, utan kunde anstränga sig och arbeta sig till den position de eftersökte. Denna komplexa världsbild kan man hitta i vetenskapliga källor från den tiden som förklarar att det viktigaste motmedlet mot oönskade händelser är kunskap och god planering. Var och en är sin egen lyckas smed, ljöd ett gammalt romerskt ordspråk som citerades ofta.

– Det är viktigt att understryka att hur man betraktade lyckan, berodde också mycket på situationen. I trösteskrifter, t ex när man tröstar anhöriga efter någon som gått bort i en olycka, skulle det inte passa att säga att var och en är sin egen lyckas smed. I sådana sammanhang brukade man istället lyfta fram människans utsatthet – man sade att lyckan är blind och att Guds vägar är outgrundliga, berättar Kristiina Savin.

Runt 1700-talet levde de flesta svenskar i en muntlig miljö där kunskap och känslor gick från mun till mun. Den viktigaste muntliga kanalen var predikstolen, och retoriken påverkade skriftliga dokument, som ofta var formulerade med tanke på att de skulle läsas upp högt och lyssnas på.

– Den muntliga retoriken var mer känsloladdad och full av dramatiska grepp, starka bilder och berättelser, men också ordspråk och ljudeffekter som rytm och rim, säger Kristiina Savin.

Lidande sågs som en naturlig del av livet under denna period. Så hur fann människan tröst både själsligt och kroppsligt? För kroppsliga besvär fanns läkekonsten. Även själsliga plågor kunde i viss mån lindras med hjälp av föda och medikament, men den viktigaste källan till tröst var tankar som hämtades från religionen, filosofin och retoriken.

– Så innehöll exempelvis en av de första retorikhandböcker som skrevs i Sverige en flera sidor lång utläggning om vilka argument som lindrar sorg. Det stora flertalet fick söka stöd i religionen och populärkulturen som förmedlade en världsbild, inom vilken lyckan ständigt växlade och olyckorna sågs som en naturlig del av livet – lyckan kommer, lyckan går.

Kristiina Savin menar att vi kan lära oss en del av 1600-talsmänniskan och den tidens syn på livet. Vi kan inte vara lyckliga jämt och skulle behöva en mer balanserad syn på relationen mellan framgång och motgång. Lyckan växlar och motgångarna ska inte betraktas som en avvikelse från livets vanliga lopp, utan som en naturlig del av den.

Vad hade en 1600-talsmänniska tänkt om livet och om våra förklaringsmodeller, som oftast är vetenskapliga, om den dök upp i Sverige 2017?

 – 1600-talsmänniskan hade nog förundrats över att många mår så dåligt trots att vi har det så bra idag. Och att vi blivit helt fixerade vid framgången och saknar existentiell beredskap för oförutsedda motgångar, trots att vi har tillgång till mer kunskap än någonsin tidigare. De vetenskapliga förklaringarna kommer i sådana situationer ofta till korta. Fortuna handlade just om det som inte kan hanteras med hjälp av vetenskap – att förlora jobbet, misslyckas i relationer, att ha vanartiga barn eller att helt enkelt inte uppnå det man helst önskar. Även om den som insjuknat i cancer idag kan betrakta sjukdomen nyktert mot bakgrund av sannolikheter som framgår av statistiken, återstår ändå frågan: Varför just jag?

Text: Bodil Malmström