• Marina Svensson
    Marina Svensson

Vad är ett människoliv värt?

Hur mycket är ett liv värt? Vad är en människa värd? De flesta av oss känner instinktivt att den frågan inte går att besvara.

Faktum är dock att det i många fattiga länder finns en sorts svar. En människa är värd vad någon är villig att betala för den. Och den som säljs har inget val.

Desperata och utsatta vuxna rövas bort eller säljer sig själva mer eller mindre medvetet. Skuldslaveri är sällan förutsägbart men nästan omöjligt att ta sig ur. Barn säljs av föräldrar och närstående, eller stjäls helt sonika av ligor och ses sen aldrig igen.

Sex, tvångsarbete eller tvångsgifte. Resultaten av människohandel varierar men grundproblemen är alltid de samma: fattigdom, ojämlikhet, maktlöshet, desperation.

– Det finns en fara i att börja se på trafficking i kulturella termer, säger docent Marina Svensson som är verksam vid Centrum för öst- och sydöstasienstudier vid Lunds universitet.

– Exakta uttryck kan vara ett resultat av kulturella och lokala skillnader men i grunden handlar det alltid om samma mekanismer.

Marina Svensson är Kinaexpert och där har problemet med trafficking blivit allt mer uppmärksammat de senaste åren. I just Kina finns ett antal underliggande problem: den kraftiga migrationen från landsbygd till storstadsregionerna ökar risken: migrantarbetare och deras barn är mycket sårbara. Enbarnspolitiken är också bidragande till problemet på flera plan.

– I landsbygdens Kina är dina barn din framtid. Det är inte enbartett resultat av enbarnspolitiken utan ligger djupt rotad i en patriarkalisk kultur. En pojke är helt enkelt värd mer, kanske till och med nödvändig för att trygga din ålderdom. Enbarnspolitiken driver det dock till sin spets. Människohandeln får då pragmatiska förtecken. Får du bara ha ett barn är det lätt att flickebarnen inte är önskade. Alls.

Resultatet är att de aborteras, mördas, försvinner, lämnas bort eller helt sonika säljs, t.ex till gäng som utnyttjar barnen till tiggeri. Det leder i förlängningen till ett underskott på giftasvuxna kvinnor som då istället ”importeras” (i många fall i form av trafficking och tvångsgifte) och ofta då från närliggande länder som Burma, Mongoliet, Nordkorea, Vietnam och Ryssland . Samtidigt stjäls många attraktiva gossebarn och säljs på svarta marknaden. Unga handikappade män har via tvång eller bortrövande också hamnat i slaveriliknande arbete.

– Vuxna offer skäms och är obenägna att söka hjälp. Och ofta stigmatiseras de för livet även om de skulle lyckas ta sig ur det.

– Man räknar med att cirka 85 procent av de som är offer för människohandeln i Kina är flickor och kvinnor, 15 procent är pojkar och män, berättar Marina Svensson.

I artikeln ”Gendercide and the cultural context of sex trafficking in China” som publicerades i Fordham International Law Journal 2009 väljer författarna att fokusera på trafficking av flickor och kvinnor. De menar att mellan 50 och 100 miljoner kvinnor helt enkelt bara saknas i Kina och att större delen av handeln med kvinnor sköts av väl organiserade ligor.

– Det finns ingen exakt statistik och inga exakta siffror att tillgå, säger Marina Svensson. Myndigheterna i Kina är väl medvetna om problemet och har satsat stort på att försöka komma tillrätta med det genom bland annat informationskampanjer och mycket, mycket stränga straff för dem som döms skyldiga till människohandel. Men det är svårt att få insyn och inget vet egentligen hur illa det är…

Text: Vera Celander

Foto: Kennet Ruona

Publicerad: 2014

Se även