Koloniala strukturer uppmanar till västerländsk lyhördhet

Krönika  År 2009 kom ett förslag om skärpt lagstiftning mot homosexualitet i Uganda, som bland annat påbjöd dödsstraff. Ugandas president Yoweri Museveni legitimerade sitt ja till lagändringen med att han stod upp mot västerländsk social imperialism. Problemet är att han har en poäng.

När vi genomförde våra masterprojekt i Kenya respektive Malawi upplevde vi som vita fältarbetare den raspräglade sociala tillvaro det innebär att åka dit för att jobba med mänskliga rättigheter. Elefanten i rummet var ständigt våra kroppars vithet, denna statusmarkör som visar på rikedom och privilegier. I det vardagliga livet såväl som i stora och små, politiska och ekonomiska sammanhang, upplevde vi en förväntan om att vi skulle agera i enlighet med vår hudfärg, vilket gjorde kunskaperna om kolonialismens historia och nutid påträngande konkreta.

Segmenterade koloniala strukturer på alla nivåer gör att västerländska aktörer i Afrika, inklusive forskare och fältarbetare, oundvikligen bekräftar imperialistiska mönster. Västerlänningar som reser till Afrika visar, genom blotta möjligheten att flytta sig så, på ojämlika villkor. Att dessutom behålla ett minimum av vad som ur ett västerländskt perspektiv anses vara skäliga levnadsvillkor, som laptops och varmvatten på rummet, stärker den bilden. När det gäller västerländska besökare med intresse för HBTQI-rättigheter ger närvaron bränsle till aggressiv antihomosexuell retorik. Att komma inresande med åsikter om hur afrikaner bör leva och tycka uppfattas inte som någon ny företeelse, tvärtom är de koloniala spåren så upptrampade att tolkningsutrymmet är begränsat. Varför skulle ett land som Uganda där 93 procent av befolkningen anser att homosexualitet är omoraliskt[1], återigen tvingas lyssna till överordnade västerländska kunskaper?

”Att visa stöd för HBTQI-rättigheter i Afrika är just nu på modet i västerländerna.”

”Att visa stöd för HBTQI-rättigheter i Afrika är just nu på modet i västerländerna.” Som den kenyanska människorättsaktivisten Mariah uttrycker det under ett av våra fältarbeten. Det gör att spridda skurar av pengar från väst för tillfället upplevs regna tätare över gayrörelser än över organisationer som arbetar för andra mänskliga rättigheter. ”Varför är de så speciella?” och ”vad vill de egentligen?” var återkommande kommentarer från människor vi träffade. I de sammanhang där vi befann oss spelade homosexualitet, både som begrepp och som socialt och politiskt fenomen helt uppenbart en annan roll än den vi var vana vid. Den mest tidskrävande frågan för oss blev att förstå denna roll och vår egen funktion, snarare än att presentera strategier för förändring.

Den ugandiska kriminologen Sylvia Tamale har tillsammans med andra, främst feministiska, forskare skrivit boken African Sexualities[2] med syftet att reda ut de föreställningar och bortglömda processer som lett till dagens situation. En situation där väst framstår som homosexualitetens civiliserade frizon medan Afrika, som sedan länge konstruerats som motpol till upplysning och demokrati, tillskrivs en stark, folkligt förankrad och ofta aggressiv motvilja i västerländska reportage om afrikansk homofobi. Men, som Tamale påminner om, lagarna som fortfarande gäller i länder som Uganda, Nigeria, Malawi och Kenya är ursprungligen skrivna av den brittiska kolonialmakten. Förbudet mot homosexuell aktivitet, eller snarare ”köttslig bekantskap med en annan person mot naturens ordning” bär minnet av brittisk kolonialism.

Tamales budskap är komplext, men en ståndpunkt som hon lägger stor vikt vid är att det finns politiska skäl till att makthavare i afrikanska länder, med korrumperade politiska system och havererade ekonomier, lyfter fram homosexualiteten som den viktigaste moraliska frågan. Det argument som mest envetet förts fram av konservativa under de senaste årens sexualpolitiska utveckling i Afrika, är att homosexualitet inte är afrikanskt, utan något de imperialistiska kolonialmakterna försöker tvinga på Afrika för att förstöra kontinenten inifrån. ”Homosexuality is not in our culture” var en återkommande kommentar under våra fältarbeten. Repliken befästs igen och igen också från högt uppsatta afrikanska retoriker och politiker. Aktiv lobbying, främst från USA, har gjort att den konservativa kristendomens popularitet har eskalerat i Afrika söder om Sahara. Politik och religion har vävts samman till en verklighetsbeskrivning som väcker sympati hos en majoritet av de afrikanska medborgarna då den presenteras som ett uttryck mot imperialistiskt förtryck.

Detta resonemang gestaltar, enligt Tamale, en paradox, eftersom det är de västerländska religionerna och lagarna, snarare än homosexualitet, som är importerade koloniala maktmedel. Samtidigt som det är de politiska rörelser som sedan länge varit i färd med att revolutionera religiösa och politiska föreställningar om sexualitet bör betraktas som inomafrikanska.

Med stor tillförsikt beskriver Tamale de kamper som pågår och som parallellt med den religiösa nytändningen skapat en helt annan förändring genom aktivism grundat på mod och feministisk teori. Och där finns hoppet om ett meningsfullt arbete för HBTQI-personers rättigheter. Västerlänningar med såväl finansiella som forskningsmässiga resurser måste därför arbeta lyhört för att kunna bidra till kampen mot homofobi i Afrika. Detta för att motverka att frågan kidnappas och utnyttjas i maktsyften. Det är egentligen självklart, men kräver en helt annan arbetsinsats än punktvis välgörenhet.

Emma Eleonorasdotter, master i tillämpad kulturanalys och doktorand i etnologi, Institutionen för kulturvetenskaper.

Sofia Nyrell, master i tillämpad kulturanalys, Institutionen för kulturvetenskaper.

Gabriella Nilsson, fil. dr i etnologi, Institutionen för kulturvetenskaper

[1] Pew Research Center, (2013). pewresearch.org.
[2] Tamale, S. (red.) (2011). African sexualities: a reader. Cape Town: Pambazuka Press.

Fakta

Mer om forskarna

Emma Eleonorasdotter – praktik samt fältarbete 2013 i Malawi och har skrivit uppsatsen Lesbian life in Malawi – An intersectional study of repressive and constructive power, 2014.

Sofia Nyrell – praktik och fältarbete i Kenya 2014 och har skrivit uppsatsen The ”Special” Minority – Western aid and LGBTI-activism in Kisumu, Kenya, 2015.

HBTQI

HBTQI är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, intersexuella, transpersoner samt andra personer med queera uttryck och identiteter.

Intersexualitet är en medicinsk term för en person som har ett medfött tillstånd där könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling inte uppfyller normen för kvinnligt eller manligt kön. Intersexualitet har inget med sexuell läggning att göra.(källa: Nationalencyklopedin & RFSL)